Redaktionellt

Lasse Sandlin: Gå på Zinken – och hitta kärleken…


Bandypremiär om några dagar: Hammarby–Sandviken.

 

En match och två lag som väcker minnen. Bara goda minnen. Mina båda lag…

 

Inte bara för att SAIK var mitt första favoritlag i bandy och att jag växte upp några mil från hemmaisen (Norra ip), att jag pluggade tillsammans med SAIK-legendarer som Bo ”Fibblo” Forsberg och Kjell-Åke Skoog och spelade läroverksfotboll under ledning av Sven Karlsson (nr 27 i bandyns Hall-of-Fame).

 

Inte bara för att Bajen direkt blev mitt 08-lag (i alla sporter) när jag 1966 bytte arbetsplats från Gefle Dagblad till Aftonbladet och bostadsort från Gävle till Stockholm. Även om jag, naturligtvis, alltid varit obrottsligt objektiv och neutral i mitt arbete.

 

Så jag tillhör alltså den lyckliga minoritet som kan glädja mej över såväl SAIK-vinst som Bajen-vinst som till och med ett oavgjort resultat när mina båda lag möts.

 

Att jag dessutom mötte kärleken just på en match mellan Hammarby och Sandviken gör knappast känslan mindre.

 

Det är snart fyra år sedan nu. SM-semifinalen den 2 mars 2014. Förmodligen den säsongens bästa match.

 

Kompisen Olle och jag skulle tillsammans gå på matchen och som vanligt skulle vi ladda på ”Den Glada Stinsen” på Rosenlundsgatan.

 

Olle, som kände Britt sedan tidigare, råkade nämna detta för henne och Britts reaktion var omedelbar:

 

– Bandy? Varför får inte jag följa med?

– DU kan väl inget om bandy…

– Kan inte JAG? Jag har till och med spelat bandy. Och pappa Bertil lirade allsvensk bandy i Örebro SK. Kolla i ÖSK:s 100-årsbok, där står det i svart på vitt: 27 mål på 47 matcher 1937–41. Det du!

 

Så visst fick Britt följa med på Zinken och se en klassiker, och någonstans där sa det ”Klick”.

 

Kanske inte direkt på matchen men till höststarten hade Britt skaffat säsongsbiljett till Bajens hemmamatcher och i månadsskiftet januari–februari 2015 drog vi båda till VM i ryska Uljanovsk, Lenins födelsestad.

 

Men det hela började alltså en vardagkväll i elljuset på Zinken, bland 4 500 åskådare som fick se en match som verkligen innehåll allt. Du minns väl…

 

Lasse Sandlin och Britt Damberg

 

1–2 i halvtid blev snabbt 1–3 (Erik Pettersson) men med tre raka mål under 25 minuter (Adam Gilljam, Ulf Einarsson och Robin Sundin) svängde matchen till 4–3 – och så var också ställningen med fem minuter kvar.

 

Sen small det friskt.

 

85 min, 4–4: Erik Pettersson. 86: 5–4 Adam Gilljam och 5–5 Linus Forslund. 88: 5–6 Daniel Mossberg. 90: timeout och en halvminut senare 6–6 Ulf Einarsson.

 

En mållös förlängning följde, 2×10 minuter, och matchen fick avgöras på straffar. Där missarna avgjorde. ”Slangen” limmade Erik Petterssons straff och Daniel Bäck sköt sin utanför. Då gjorde det inget att Robert Rimgård träffade SAIK-målisen Martin Falk utan Markus Kumpuoja kunde säkra vinsten med Bajens sista straff.

 

Av många skäl verkligen en match att minnas, den från 2014.

 

Matchen den 1 november 2017 lär knappast bjuda på samma dramatik, men att det är två av vinterns förhandsfavoriter är otvetydigt.

 

Vid upptaktsträffen i Uppsala den 18 oktober tippade åtta av de 14 elitserietränarna Sandviken som vinterns vinnare medan Hammarby kom på delad andraplats (tillsammans med Västerås och Edsbyn) på två röster vardera.

 

SAIK har börjat säsongen starkt med World Cup-seger (sudden death i finalen mot Jenisej) och seger i Svenska cupen (3-0 mot VSK i finalen efter att i turneringen också ha besesgrat förra vinterns båda finallag Edsbyn och Bollnäs).

 

Men jag minns också vad Svenne Olsson, förbundskaptenen, sa i Uppsala:

 

– Bajen är klart bättre än ifjol och Bajen var det lag som imponerade mest i World Cup. Jag har stora, stora förväntningar på Hammarby i vinter.

 

Det låter väl nåt det.

 

Jag har alltså följt SAIK sedan tidigt 50-tal och vid 100-årsjubileet 2001 gjorde jag i Sportbladet min egen ranking av SAIK:s hundra bästa spelare gnom tiderna.

 

Jag citerar: ”Toppduon är given 1) Einar Ask, 2) Lars ”Knatten” Olsson. Sen har jag Magnus Muhrén trea, Stefan Åsbrink fyra och Stefan Åkerlind (flest A-landskamper som SAIK-are, 81 st) femma före en av min ungdoms idoler, Göran ”Jöppe” Skoglund.”

 

Fortfarande innehåller min SAIK-lista samma trio i topp. Men ordningen är numera en annan: 1) ”Murrren”, 2) Ask, 3) ”Knatten”.

 

De fyra närmaste åren efter 100-årsjubileet utsågs Magnus Muhrén till ”Årets Man” i svensk bandy – 2002, 2003, 2004, 2005.

 

Ingen annan har vunnit utmärkelsen så många gånger i följd.

 

Ingen annan svensk bandyspelare har som Magnus Muhrén förenat elegans och effektivitet – en dribbler, framspelare och målskytt i samma person.

 

Välkommen till Zinken, Magnus!

 

/Lasse Sandlin


  • Lasse Rönnqvist

    Härligt minne lasse, läser innan vi ska ta bussen och vinna mot villa hoppas jag

Copyright © 2017 Hammarby Bandy. Alla rättigheter reserverade.

Hammarby IF Bandyförening Box 17116, 104 62 Stockholm info@hammarbybandy.se