När Alexander Mayborn gjort 5-4 på Hammarby i den åttionionde minuten önskade jag att jag stannat hemma på Zinken. Där skåpade nämligen Hammmarbys talanger samtidigt ut Berget i Division 1 Östra Svealand med 22-1…
 

Matchen på Studenternas kändes på många sätt som en repris på derbyt på Zinken på Annandag Jul. Där vann ju ett smart spelande men spelmässigt klart sämre Sirius med uddamålet, 5-6.
I den matchen hade Hammarby dubbelt så många målchanser som Sirius (10-5, oräknat mål och hörnor).

På Studenternas denna Trettondag räknade jag Bajens klara målchanser till 16 mot Sirius’ 5. Nu är det ju målen som räknas, och Uppsala-lagets nyvunna framgångar handlar främst om deras effektivitet i målproduktionen.
Vore jag Sirius-fan skulle jag i alla fall vända mig uppåt och tacka någon gynnare i skyn.
I båda matcherna mot Hammarby har man varit starkt tillbakapressat och tidvis utspelat, men på något märkligt sätt ändå vunnit. Sirius’ tränare menade efter Zinken-matchen att Hammarby mycket väl kunde ha vunnit tvåsiffrigt. Matchen på Studenterna var i detta avseende en repris.
Sirius var riktigt bra, ja bäst, under matchens första kvart. Med hjälp av en kraftig medvind etablerade man ett ordentligt tryck mot Bajen-försvaret och kunde sätta både 1-0 (Erik Sundin) i den sjätte och 2-0 (Alexander Mayborn) i den nionde minuten. Hammarby som först verkade lite tagna på sängen, reducerade sedan genom en kalasträff på hörna i målvaktens högra kryss av David Karlsson med sexton minuter spelade.
Efter tio minuter får Sirius en hårt dömd straff – Lasse Johansson trycker ut en Sirius-spelare, men fäller honom inte alls. Pierre Roos sätter säkert straffen till 3-1. Tio minuter av böljande och jämnt spel följer och i trettiosjätte minuten kan Andreas Werner sätta en hörna och utöka Sirius’ ledning till 4-1. Hammarby kämpar på och Sirius trycks tillbaka under resten av första halvlek. I fyrtioförsta minuten kommer belöningen: Andreas Hammarbäck sätter 4-2, assisterad av Kalle Spjuth. Ett par minuter senare genomför Jesper Eriksson en raid förbi praktiskt taget hela Sirius – men det avslutande skottet går strax utanför.

I andra halvlek dominerar Hammarby stort. Sirius sticker upp då och då med farliga kontringar. Efter ett antal heta chanser kan till slut Kalle Spjuth i den femtionionde matchminuten enkelt sätta 4-3 efter en passning från David Pizzoni Elfving. Strax därefter får Sirius två utvisningar och Hammarby etablerar ett enormt tryck på hemmalaget. Den största chansen till kvittering har David Karlsson i sextioåttonde minuten. Davva borde definitivt ha satt en passning som Kalle Spjuth levererade efter vad som nog var matchens vassaste dribblingsraid – Eskhult och Jeppe får ursäkta.
Först i åttiofemte minuten, kunde Hammarby få betalt för sina många målchanser. Andreas Hammarbäck, som gjorde en mycket bra match, kunde kvittera till 4-4. Matchen hade nu en sådan karaktär, även om Sirius inte var helt utan chanser, att de flesta på läktaren satt och väntade (fruktade) att Hammarby skulle ta ledningen. Då, med en minut kvar av ordinarie speltid, sänker gamle Bajen-spelaren Andreas Eskhult Hammarby med en genialisk passning – kroppen och blicken åt vänster, bollen hårt åt höger på Alexander Mayborns klubba. Ridå.

Dystra miner förstås i Hammarby-publiken – som bör ha uppgått till minst 500 av de 4000 – och en del hårda ord om spelet och spelarna. Jag tror ändå att de flesta höll med om att Hammarby varit riktigt bra i andra halvlek. Då darrade Sirius betänkligt, särskilt på vänstersidan. Men snart förlorar rimligtvis Uppsala-laget och därefter kan det visa sig att de förbrukat det mesta av sin stolpe-in-kvot för säsongen. För Hammarby gäller det att täta försvaret, nöta avslut, och vänta på lite mer stolpe-in. Kämpaglöden är det inget fel på. Nu tar vi Vänersborg på fredag!
/Rune Premfors