Det vär nästan stökigt på Zinken före avslag. Det var förväntan och känslor i luften. Hammarby i ännu en SM-final en

möjlighet, nej kanske en realitet. Inte skulle väl Villa kunna vända ett 0-2 underlag i matcher på Zinken? Där hade ju

Hammarby inte förlorat en match på hela säsongen.

Nej, det kunde dom inte. Dom var chanslösa mot "the big, mean, green machine". Inom 10 minuter var det 3-0 till Hammarby.
Då hade Johan Östblom i matchens andra minut arbetat in bollen i Villaburen. Att det var mål stod klart först när Villamålvakten reste sig upp och det visade sig att bollen låg under honom och på rätt/fel (tänk Hammarby/Villa) sida om mållinjen.
 

Världens bäste hörnskytt, Stefan Erixon (minns VM-finalen i Moskva senast) gjorde 2-0. En klocka under ribban. Som den där ryssen på 70-talet gjorde. Han som bara kom in på hörnor. Fast X:et är ju mycket bättre. Han kan åka skridskor också.

Så några dragningar och ett dragskott till 3-0 av Patrik Nilsson. Vem annars?
Ja, varför inte David Karlsson som utökade till 4-0. Typiskt David-mål. Flera chanser, kalabalik framför Villamålet och David snabbast med klubban och så mål.

Även om Stefan Erixon är världens bästa hörnskytt, så finns det några som kan mäta sig med honom. En av dom är nämnde Karlsson. Han gjorde 5-0 på hörna.
Stefan Erixon återställde hörnskyttehegemonin med ännu ett hörnmål till 6-0.
Då hade det inte gått en halvtimme ens av matchen, men där var den slut. Få bandylag hämtar in ett 0-6 underläge. Ännu färre gör det mot Hammarby och inget lag gör det den här säsongen på Zinken. Där är Hammarby obesegrade.
 
Hur kunde matchen få en sådan här utveckling? Villa är ju ett ett bra lag. Villa har slagit ut Edsbyn, 2000-talets dominerade lagmaskin.
På Zinken hjälpte det föga. Här är en teori om varför:
Hammarby styrde allt som hände på planen genom överlägsen speed och bollkontroll. Villa ville säkert annorlunda, men en bit in i  matchen försökte man inte ens störa Hammarbys uppbyggnadsspel. Det gick helt enkelt för fort och det gjordes med väldigt få eller inga misstag.
Lägg därtill bandysveriges vassaste anfallspar Nilsson/Karlsson och världens bästa hörnskyttar. Dessutom ett försvar som fungerar mycket bra. Olov majestätisk som den världsmästare han är. Larsa Johansson cool och säker. Så två ytterhalvor, Robin Sundin och Jesper Eriksson som har otrolig speed. Som pumpar på och pumpar på. Kör hel enkelt sk-en ur motståndarna.

Därtill slitvargarna Pizzoni Elving, Östblom och Einarsson. Har jag nämt mittfältet? Behövs inte, men dom var också bra.

Mycket bra.

Halvtidsvila med 6-0 till Hammarby. Det skulle bara räcka. Man brukar ju ibland till och med kunna ligga under efter första halvlek för att sedan ställa allt tillrätta i andra halvlek.
Det behövdes ju inte nu och nog märktes det att Hammarby hade svårt att hålla koncentrationen uppe. Spelet böljade fram och tillbaka under ca 20 minuter. Villas Jesper Bryngelsson lyckades till slut få in bollen bakom Patrik Nordgaard. Just efter "Öka takten sista kvarten...". Ofint av Villa men ett snyggt mål var det och inte alls oförtjänt. Jesper Bryngelsson utsågs också till Villas bäste spelare i matchen.

Patrik Nilsson visade dock "var skåpet skulle stå" den här aftonen. Ett mycket snabbt slaget frislag i krysset, från rätt långt håll stäckte effektivt alla Villas eventuella drömmar om någon sorts heroisk upphämtning. Hela 7-1 med knappa kvarten kvar. Där var det helt klart.

I sista minuten fick dock Villa en straff efter ruff av Larsa Johansson. Utvisning förstås, men bara fem minuter. Det späddes på med ett rött kort för olämpligt uppträdande. Men, men, det är ingen fara för SM-finalen. Larsa kan spela då.

Mcket glädje och uppslupna känslor på Zinken efter slutsignalen. En av de allra gladaste förstås Py Börjesson, Hammarby Bandys ordförande. Hon kommer att göra sin första SM-final i den positionen.

/HANSL