I onsdagskvällens match på Studenternas mötte elitseriens starkaste bortalag, Hammarby, det starkaste hemmalaget, Sirius, som dittills var helt utan hemmaförlust. Bortalaget segrade, och hemmalaget fick i sin tionde hemmamatch se vinstsviten bruten. Segern var rättvis men resultatet, 1-6, ger intryck av en ojämnare match än vad som var fallet. Framgångsreceptet för Bajen var en stabil defensiv och en effektiv offensiv. Sirius’ klara förlust var resultatet av ett stundtals virrigt försvarsspel och en stor oförmåga att komma till avslut, och att sätta de chanser man fick. Man kan om man vill säga att Sirius inte alls förmådde vara så effektiva som i de tre senaste matcherna mot Hammarby, då man trots spelmässigt underläge segrat eller fått oavgjort. Och den stolpe-in-tur Sirius haft med sig i dessa tidigare matcher förbyttes i onsdagskvällens match till stolpe-ut-otur.

Den snöstorm som nådde östra Svealand på onsdagseftermiddagen hade bedarrat en smula vid matchstart, men det blåste kraftigt och snöade ganska ymnigt matchen igenom. Domaren bestämde därför också spel i 3x30 minuter. Om vi som i hockey (badkarsbandy, ni vet) talar om perioder så kan matchens förlopp beskrivas så här:

Första perioden slutade 0-1 till Hammarby. Målet gjordes av Jesper Eriksson, som jag nog tycker var bäste Bajen-spelare i matchen, i den tjugotredje minuten. Världsmästare Stefan Erixon passade, och Jeppe sköt under Sirius-målvakten Jakob Säleby – ’Sälen’, som både före målet och efter gjorde mängder av utmärkta räddningar, även om han alltså fick släppa in ett halvdussin mål. Bajen var det bättre laget i nästan hela första perioden. Sirius har en enda riktigt vass chans.  Bara minuten efter Bajen-målet, i den tjugofjärde, når en av Eskhults precisa passningar måltjuven Christian Mickelsson. ’Mickel’ bryter effektivt in och har ett praktiskt taget öppet mål, men lyckas ändå missa grovt. I tjugosjunde minuten blir David Pizzoni-Elfving utvisad och bara en dryg minut senare drabbar samma öde världsmästarbacken Olov Englund. Sirius kan förstås lyfta upp sitt spel, men lyckas inte skapa några egentliga farligheter innan domaren blåser för första periodvilan.

Andra perioden inleds alltså med två Bajen-försvarare på botbänken. Först står spelet och väger, men snart kommer en serie Sirius-chanser, alla resultatlösa. I resten av perioden är spelet ganska jämnt – och mestadels ganska tråkigt. Bortsett då från att en idiot på den läktare där Bajen-klacken står kastar in en smällare på isen. (Jag tror att man identifierade den skyldige, och han fick veta att han nu skulle portförbjudas på Zinken – varpå han upplyste om att han redan var portad på Söderstadion. Vad har vi bajare gjort för att förtjäna sådana ’fans’?!)

Tredje perioden blev annorlunda. Hammarby lade in en högre växel, och Sirius förmådde inte hänga med. Redan i sextiotredje minuten får Jeppe Eriksson en pass av parhästen till höger Robin Sundin, far som ett jehu förbi åtminstone fem stillastående Sirius-spelare, och sätter en perfekt boll i Sälebys vänstra kryss, 0-2. Utan tvekan ett av säsongens vackraste Bajen-mål. I sextiosjunde minuten får Hammarby straff. Det är Ulf Einarsson som tar fatt på en retur efter ett Patrik Nilsson-skott och beger sig inåt mål, varpå klubban hans hakas upp. En solklar straff enligt de regler som gäller. Världsmästare Nilsson stegar fram och efter en palaver som har att göra med att Sirius-spelarna inte förstår att domaren bara dömt straff, ingen utvisning – vilket är minsta sagt ovanligt – sätter Patrik bollen omutligt i nätet nere till vänster (precis som i VM-finalen), 0-3. I den sjuttiofjärde minuten får Hammarby sin tredje hörna och David Karlsson tyckte väl att det var dags att leva upp till lagets fina hörnstatistik. I alla händelser drämmer han till med kraft så att bollen far upp i nättaket, och det står 0-4. Sirius börjar se uppgivna ut, och laget tar timeout i den sjuttiosjunde minuten. Det var svårt att från läktaren se vad som avhandlats för ingenting tycktes ändras i spelet. Fast något kanske det var eftersom Erik Sundin snart, på passning av Håkan Kyller, hamnar i skottläge och skjuter på och i mål, 1-4. Jag tror att det skottet var Sirius enda på mål i tredje perioden. Men det var och förblev ett tröstmål. Hammarby kunde spela hem matchen med två ytterligare pytsar. Den första var Rickard Kochs på passning av Stefan Erixon, och den andra och den som markerade slutresultatet gjorde lagkapten X:et själv i åttionionde minuten med assist  av Ulf Einarsson.

Jag måste medge att det kändes lite extra att lämna Studenternas denna onsdagskväll med siffrorna 1-6 på anslagstavlan. Tankarna om motsvarande siffror den tredje söndagen i mars låg nära… Bort det, på fredag är det en svår match igen när tvåan Hammarby möter trean – och säsongens sensationslag – Villa-Lidköping.   Då ska vi försvara vår obrutna serie utan förlust på Zinken!

/Rune Premfors

Jesper och hans kompisar